Nu har det gått en dryg vecka sen valet, och resultatet börjar sjunka in i medvetandet även hos mig. Promoe och Timbuktu gjorde en låt inför valet till Europaparlamentet, och den är fortfarande aktuell.
">
14 timmar sedan
tisdag 28 september 2010
fredag 17 september 2010
Maria Wetterstrand har något viktigt att säga!
Nu är det snart val och jag har varit aktiv på andra ställen på Internet än på denna blogg, som synes. Plus ute i det som brukar kallas "verkliga livet". Men detta måste spridas! Maria Wetterstrand har ett viktigt meddelande till alla som ska rösta. Valet handlar om mer än några hundralappar!
Maria Wetterstrands brev till väljarna from Miljöpartiet de gröna on Vimeo.
söndag 15 augusti 2010
Förlåt
Jag hade bara tänkt skriva positiva saker i den här bloggen, och inte använda den bara för att raljera med mina politiska motståndare, men den här artikeln i Expressen, om alliansregeringens kulturpolitik är helt enkelt för bra för att undanhållas världen. Läs och njut! Bättre än så här kan det faktiskt inte sammanfattas. Jag ser fram emot en likadan artikel om alliansens miljöpolitik. Och jag ser fram emot en ny rödgrön regering.
måndag 21 juni 2010
Centerpartiets kampanjlåt: "Jag ljuger så bra"
Alliansen i allmänhet och Centerpartiet i synnerhet driver ju en ganska ful kampanj mot Miljöpartiet de Gröna i den här valrörelsen.
Exempelvis försöker jordbruksministern lura i oss att MP:s politik skulle "krossa" landsbygden (sanningen är den motsatta, om man ser till HELA politiken, vilket väl är lämpligt att göra, i stället för att bara plocka ut några enstaka frågor)
Näringsministern trasslar in sig i lögner när hon försöker lura i oss att MP:s politik är identisk med S och V:s politik, eftersom de rödgröna kommit överens om en kompromiss, medan C minsann fått kompromissa, fast de såklart har sin alldeles egna energipolitik (logik, någon?).
Nu tycks Centerpartisterna ändå ha kommit till insikt, då de ska avsluta valrörelsen med en allsångsturné (Är detta klassisk borgerlig taktik? Eller är det bara jag som associerar till Birgit Friggebo och "We shall overcome"?) med ingen mindre än Linda Bengtzing, som lovar att sjunga sin hit "Jag ljuger så bra". Det är ju en passande kampanjlåt!
Exempelvis försöker jordbruksministern lura i oss att MP:s politik skulle "krossa" landsbygden (sanningen är den motsatta, om man ser till HELA politiken, vilket väl är lämpligt att göra, i stället för att bara plocka ut några enstaka frågor)
Näringsministern trasslar in sig i lögner när hon försöker lura i oss att MP:s politik är identisk med S och V:s politik, eftersom de rödgröna kommit överens om en kompromiss, medan C minsann fått kompromissa, fast de såklart har sin alldeles egna energipolitik (logik, någon?).
Nu tycks Centerpartisterna ändå ha kommit till insikt, då de ska avsluta valrörelsen med en allsångsturné (Är detta klassisk borgerlig taktik? Eller är det bara jag som associerar till Birgit Friggebo och "We shall overcome"?) med ingen mindre än Linda Bengtzing, som lovar att sjunga sin hit "Jag ljuger så bra". Det är ju en passande kampanjlåt!
söndag 2 maj 2010
Om askmoln och proportioner
Jag har, som många andra, ett konto på Facebook. Då och då (ganska ofta) postar mina vänner statusrader med mer eller mindre självklara åsikter, som vi alla ombeds att kopiera och posta i våra statusrader. Jag vägrar göra det, av ren princip. Jag kan tänka själv. Dessutom tror jag inte att det finns någon som gillar exempelvis cancer ...
Men så en dag dök det upp en statusrad som nästan fick mig att överge denna stenhårda principiella hållning. Men bara nästan. Som en kompromiss postar jag den här i stället - så att alla MILJONER människor (ha ha) som läser denna blogg får något att fundera över.
"Dear Europe: Sorry about the ash clouds over your head and that you can't travel anywhere. We feel just the same. Sincerely, Gaza."
Men så en dag dök det upp en statusrad som nästan fick mig att överge denna stenhårda principiella hållning. Men bara nästan. Som en kompromiss postar jag den här i stället - så att alla MILJONER människor (ha ha) som läser denna blogg får något att fundera över.
"Dear Europe: Sorry about the ash clouds over your head and that you can't travel anywhere. We feel just the same. Sincerely, Gaza."
måndag 29 mars 2010
Khemiri rakt in i hjärtat
I fredags var det författarkväll på Uppsala stadsbibliotek, med min författaridol Jonas Hassen Khemiri.
Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men så var det i alla fall inte. Det var mycket, mycket bättre (klyschavarning, jag vet). Allt gick bara rakt in i hjärtat, och tid och rum liksom upphörde att existera.
Egentligen var det så enkelt. En kille som sitter i en fåtölj på en scen och pratar, visserligen om språket, makten och livet, men ändå. Fast kanske var det just det som var grejen? Enkelheten. För lite grann kändes det som att sitta på ett café (eller för den delen i någons kök) och snacka med en gammal kompis. Även om det bara var kompisen som snackade då, men det spelar ingen roll. Om inte bibblan hade stängt så hade jag lätt kunnat sitta där än och lyssna! Jag bortser såklart från världsliga ting som behovet av mat och sömn ...
En del av hemligheten är nog att Jonas är så bra på att växla mellan roligt och sorgligt, och att han lyckas vara personlig utan att någonsin ens vara i närheten av att förlora sin integritet.
Men det som verkligen slog mig var mänskligheten, i dubbel bemärkelse. Dels "mänsklighet" som i medmänsklighet och att Jonas verkade vara en så genuint vänlig människa. Dels att det faktiskt inte var något andeväsen som satt där och pratade och sen signerade böcker och log snällt mot kameror när själva pratet var slut. Det var en människa. Och den insikten var såpass läskig att jag slog huvudet i glasfönstret när jag äntligen skulle få min (mammas) bok signerad och få svar på frågan om Montecore - en unik tiger som jag funderat över i flera år. Orden bara försvann ur huvudet, men det gjorde inget, för som sagt, det var en mänsklig människa som satt där, och dessutom en som antagligen redan flera gånger varit med om fenomenet att folk tappar talförmågan.
Sen kan jag inte låta bli att känna mig lite, lite stolt, både över min analys av tigertemat i Montecore, och över att jag faktiskt löste kastanjeanagrammet. Då spelade det mindre roll att jag missade tåget hem. Det är sånt som händer när tid och rum försvinner, och det gick ju ett nytt tåg lite senare.
Nu återstår bara att bestämma sig för om kvällen var flashbazzazz eller Abulkasem. Ett svårt val, men jag lutar åt Abulkasem (förklaring kommer vid 4:05, men hela klippet är så bra - se det!)
Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men så var det i alla fall inte. Det var mycket, mycket bättre (klyschavarning, jag vet). Allt gick bara rakt in i hjärtat, och tid och rum liksom upphörde att existera.
Egentligen var det så enkelt. En kille som sitter i en fåtölj på en scen och pratar, visserligen om språket, makten och livet, men ändå. Fast kanske var det just det som var grejen? Enkelheten. För lite grann kändes det som att sitta på ett café (eller för den delen i någons kök) och snacka med en gammal kompis. Även om det bara var kompisen som snackade då, men det spelar ingen roll. Om inte bibblan hade stängt så hade jag lätt kunnat sitta där än och lyssna! Jag bortser såklart från världsliga ting som behovet av mat och sömn ...
En del av hemligheten är nog att Jonas är så bra på att växla mellan roligt och sorgligt, och att han lyckas vara personlig utan att någonsin ens vara i närheten av att förlora sin integritet.
Men det som verkligen slog mig var mänskligheten, i dubbel bemärkelse. Dels "mänsklighet" som i medmänsklighet och att Jonas verkade vara en så genuint vänlig människa. Dels att det faktiskt inte var något andeväsen som satt där och pratade och sen signerade böcker och log snällt mot kameror när själva pratet var slut. Det var en människa. Och den insikten var såpass läskig att jag slog huvudet i glasfönstret när jag äntligen skulle få min (mammas) bok signerad och få svar på frågan om Montecore - en unik tiger som jag funderat över i flera år. Orden bara försvann ur huvudet, men det gjorde inget, för som sagt, det var en mänsklig människa som satt där, och dessutom en som antagligen redan flera gånger varit med om fenomenet att folk tappar talförmågan.
Sen kan jag inte låta bli att känna mig lite, lite stolt, både över min analys av tigertemat i Montecore, och över att jag faktiskt löste kastanjeanagrammet. Då spelade det mindre roll att jag missade tåget hem. Det är sånt som händer när tid och rum försvinner, och det gick ju ett nytt tåg lite senare.
Nu återstår bara att bestämma sig för om kvällen var flashbazzazz eller Abulkasem. Ett svårt val, men jag lutar åt Abulkasem (förklaring kommer vid 4:05, men hela klippet är så bra - se det!)
torsdag 21 januari 2010
Nya grisskandaler
Det är inte bara svenska slaktsvin som hålls fixerade, stressas, äter på varandra och saknar strö. Om nu någon trodde det.
Nu har den engelska organisationen Compassion in World Farming, CiWF, gjort en liknande "under cover investigation" som svenska Djurrättsalliansen, och man kan konstatera att djurhållningen i fler EU-länder är under all kritik.
Tandklippning, svanskupering och kastrering av smågrisar utan bedövning, grisar som fixeras i veckor, grisar som saknar strö att böka i och som aldrig får komma ut ...
Se CiWF:s video här! Och skriv gärna till EU-kommissionär Dalli och protestera! Färdigt formulär att fylla i finns både på CiWF:s hemsida (samma länk som filmen) och på Djurens Rätts hemsida!
Nu har den engelska organisationen Compassion in World Farming, CiWF, gjort en liknande "under cover investigation" som svenska Djurrättsalliansen, och man kan konstatera att djurhållningen i fler EU-länder är under all kritik.
Tandklippning, svanskupering och kastrering av smågrisar utan bedövning, grisar som fixeras i veckor, grisar som saknar strö att böka i och som aldrig får komma ut ...
Se CiWF:s video här! Och skriv gärna till EU-kommissionär Dalli och protestera! Färdigt formulär att fylla i finns både på CiWF:s hemsida (samma länk som filmen) och på Djurens Rätts hemsida!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
